Min "resa"....

Om jag ska försöka redogöra för vad den här utbildningen har givit mig så känns det som en ganska svår uppgift för det är så otroligt mycket och mycket mer än vad jag hade förväntat mig. Mina förväntningar var egentligen bara att det skulle bli tydligt för mig vad pedagogisk dokumentation är och innebär. Det har inte bara blivit tydligare utan jag har fått en mycket bredare och djupare förståelse. Vilket faktiskt har bidragit till att delar av mitt förhållningssätt har förändrats.
Jag skall försöka sätta ord på hur mitt förhållningssätt har förändrats. Egentligen är detta inte något jag vill erkänna. Men jag upplever nu att jag i mycket större utsträckning lyssnar på barnen och låter mig inspireras av deras egna nyfikenhet som jag sedan utmanar dem vidare i. Innan så hade kanske jag en tanke eller en ide med det vi gjorde och fiskade nästan efter ett "rätt" svar i vissa situationer. Nu är jag mycket mer genuint nyfiken på att höra deras erfarenheter av hur de upplever och tänker kring olika saker mer än att få ett "rätt" svar. Kan detta dessutom dokumenteras med foto, ljud eller film på ett enkelt sätt så blir det också att man gör det. Det gör också att vi pedagoger eller vi pedagoger tillsammans med barnen kan gå tillbaka och fundera, tolka och reflektera över det dokumentationen. Dessa reflektioner och tolkningar är något som jag och mina kollegor sedan använder oss av som utgångspunkt i vår vidare planering om hur vi skall utmana barnen vidare.
Kursen har också bidragit till att jag har utvecklat mina tankar om reflektion. Dels hur gör man när man reflekterar och vad reflekterar jag över. Jag inser nu att reflektion är mer än bara ett funderade. Numera handlar reflektion för mig mycket mer om att verkligen vilja förstå det varför det är som det är och blir som det blir. Jag reflekterar över miljön, konstellationer, över vad är barnens förståelse, hur och vad lär dom och inte minst reflekterar jag mycket mer över mig själv och mitt eget agerande och förhållningssätt och hur det påverkar barnen. Sedan försöker jag att använda mig av mina nya lärdomar. Jag ställer mig nästan alltid frågan, vad betyder det här för mitt fortsatta vardagsarbete. Man kan definitivt säga att jag blivit mer av en reflekterande praktiker.
Sedan får man inte glömma alla tekniska lärdomar som jag har fått med mig. Jag har lärt mig hantera många nya applikationer. Inte minst garageband och imovie som jag har fått en tydlig bild av hur jag kan använda mig av i verksamheten och vilket jag redan gör.
Kursen har också satt i gång många fler nya tankar om hur kan jag använda ipaden som ett komplimenterande verktyg i verksamhet? Vilka applikationer ska vi ha på ipaden och till vilket syfte? Hur får jag med mina kollegor i användandet av ipaden? Var ska jag lägga mina bilder och filmer som vi pedagoger och barnen skapar någonstans? Listan på nya frågor kan göras lång men det är dessa jag tar med mig i mitt fortsatta arbete med pedagogisk dokumentation med it stöd. För utbildningen var väl bara början.....?

Mediers påverkan i lärmiljöer!

När vi fick den här uppgiften började jag med att läsa igenom det som stod på de olika hemsidorna som vi hade fått som litteratur. Det jag konstaterar efter att ha läst de olika sidorna och som det också står uttryckligen på bl.a mediabarn.se att det finns tydliga trender om hur hur dator- och internetanvändningen har gått ned i åldrarna, ända ned till förskolebarnen. Där redovisas också en siffra från Småungar & Medier 2010 visar att 43 % av 2-åringarna någon gång har använt datorn och att två av tre förskolebarn 2–5 år brukar använda datorn. Jag blir inte speciellt förvånad över de här siffrorna. Jag har själv en 4 åring hemma och arbetar med förskolebarn och jag ser deras stora intresse för datorn och ipaden.
Om man sedan läser i Lpfö 98 (reviderad 2010) så kan man läsa följande på sidan 7:

"Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och nyttja material och teknik. Multimedia och informationsteknik kan i förskolan användas såväl i skapande processer som i tillämpning."

Om man läser vidare så står det också på sidan 9:

"Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet. Den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter."

Nu bara jag skriver ner en massa fakta och citat men vad betyder allt det här. Det vi kort och gott kan konstatera är av det här är att informationsteknik blir en allt större del av barnens vardag och det är något som engagerar dem och som dom tycker är kul. Förskolan har alltid utgått ifrån barnens intresse vilket också står i läroplanen. Dessutom trycker den också på att vi ska använda oss av multimedia och informationsteknik som ett verktyg i våran verksamhet.
Men för mig blir frågan hur gör vi detta i vårt vardagliga arbete? Hur kan vi pedagoger använda oss av barnens intresse för informationsteknik för att deras lärande skall utmanas och utvecklas? Det kanske var uppgiften att reflektera kring just detta men jag tycker inte att denna fråga är inte helt lätt att svara på. Jag vet inte om jag kan göra det här idag men jag börjar att få fler och fler tankar om hur man kan göra. När det gäller ipaden, som är ett av de digitala verktygen som vi använder mest tror jag att vi bör fundera vad det är för typ av applikationer vi laddar ner. Vilket eller vilka områden är det som främjas genom den här appen? Bara att tänka så har jag börjat se apparna med lite nya ögon. På hemsidan mediebarn.se står det att bland det vanligaste barnen gör på sina datorer är att rita och måla digital och spela spel. Det finns otroligt många appar som främjar skapande och kreativitet. Likaså som det finns otroligt många spel som främjar språk, matematik och samspel. Precis som vanliga brädspel gör om det sitter med en medupptäckande pedagog som inspireras av barnens nyfikenhet och som också utmanar barnen vidare. Här blir de digitala verktygen ytterligare ett kompletterande verktyg till de mer traditionella. Jag tror att det finns fantastiska möjligheter med att använda olika medier i barnens utveckling och lärande bara det finns nyfikna och intresserade barn och vuxna. Hur vi ska göra är något vi måste börja att reflektera kring och jag tror att det blir att fler och fler pedagoger där ute, liksom jag som har ett behov av att diskutera den frågan mycket mycket mer.

Att göra film.

Att göra en film var väldigt enkelt och svårt på samma gång. Jag ska försöka förklara detta lite närmare.
Min idé om vilket lärande jag ville synliggöra i filmen hade jag tidigt väldigt klart för mig och att skriva mitt synopsis gick väldigt bra och fort. Men hur skulle jag få filmen att följa en berättakurva med ett dilemma, upptrappning, lösning och ett avslut? Det här var det jag tyckte var det allra svåraste med filmprojektet. Jag hade flera olika tankar om detta men inte något som kändes speciellt bra. Det satt långt inne men till slut fick jag en idé som jag kände kunde funka och göra filmens idé tydlig. Sen var det bara resten kvar. Att skriva manus och att göra ett storyboard. Från början tyckte jag att det var en massa onödigt arbete som var ganska tidskrävande och jag såg inte riktigt vitsen med det hela. Jag hade ju redan en idé om hur jag skulle göra. Men det skulle görs, så det var bara att sätta igång och allt eftersom började min film att växa fram, scen efter scen. Jag fick en hel del hjälp av boken Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath (2006) framför allt när jag skulle skriva mitt film manus. Den ger väldigt tydliga exempel på hur man kan göra detta.
När det gäller bildmanuset så var boken inte lika konkret. Då gick jag istället in på den tidigare kursens bloggare för att se hur de hade gjort. Vilket genast hjälpte mig vidare i det arbetet.
När jag sedan skulle börja producera min film hade jag en väldigt stor hjälp av allt mitt förarbete för jag visste precis hur jag ville ha det. Allt kändes väldigt genomtänk. Jag ville bland annat ha närbilder på barnen i ett försök i att förstärka deras känslor. Här är ett exempel på en sådan närbild, på ett barn som inte upplever att det är ett speciellt lustfyllt lärande.

I boken Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath (2006) står det följande på sid: 92.
"Förstärkningsord, adjektiv har sällan någon funktion i filmdialog. De har ingen förhöjande effekt om det inte finns något i gestaltningen att hänga upp dem på."

Av samma anledning har jag valt att filma barnen ganska nära för att försöka synliggöra deras glädje och engagemang.
När jag sedan skulle klippa ihop och redigera filmen så gick det väldigt fort nästan bara på någon timma eller två. Det som ställde till det något för mig var att det från början inte var klart för mig hur jag göra med stillbilder där jag ville ha text. Jag började att titta i de appar jag hade på ipaden. I appen Skitch började jag att laborera och kunde slutligen få fram en bild med bara text.

Fast den appen hade flera roliga funktioner. Man kunde skriva och rita på befintliga bilder också och blev därför tvungen att testa. Reultat av det blev att jag var tvungen att lägga till en bild som inte var meningen från allra första början. Utan det blev en bild som fick förtydliga exakt var på karta som Mölndal ligger.

Om jag slutligen ska summera mina erfarenheter så är det kort och gott att Imovie är en bra och framför allt en enkel applikation att använda sig av för att synliggöra och tydliggöra våran verksamhet eller ett lärande. Men jag kommer inte att i framtiden att göra ett synopsis, bildmanus och storybord då det är på tok för tidskrävande även om jag kunde se att det var till stor hjälp av producerande av filmen.



Litteratur: Granath, T., Manus för dramaturgi för film, Malmö: Liber AB 2006

Bildmanus

Här nedan är bilder på mitt bild manus, där jag har försökt tydliggöra vad man ser, hur man ser, vad man hör.

Synopsis

Titel: Att arbeta med matematik på förskolan.

Syfte: På våran förskola har vi matematik som ett av våra fokusområden. Vilket innebär att det är något vi har bestämt att lägga lite extra fokus på i år. Många av i våran barngrupp har ett stort intresse för bilar. Vi ville självklart ta tillvara på detta intresse och utgå ifrån det i vårat arbete med läroplanens mål för matematik. Med hjälp av filmen vill jag synliggöra och tydliggöra hur man i meningsfulla sammanhang för barnen kan ta tillvara på dem för att använda oss av dem för att öka barnens förståelse för sin omvärld med hjälp av matematik och att utveckla sitt matematiska ordförråd.

Form: Informationsfilm med inslag av drama

Målgrupp: Främst till föräldrar till barn i förskolan.

Längd: Ca: 8 minuter

Premiss: Förskolan är barnens första skola. I förskolan kan vi med ganska enkla medel på ett lustfyllt sätt skapa meningsfulla situationer för ett lärande för barnen. Men för det krävs det också pedagogiska ledare som synliggör och problematiserar matematiken i barnens omvärld och att man utmanar deras språk och tänkande.



Referenser:
Granath, T. (2006). Manus och dramaturgs för film. Malmö: Liber

film manus

 

MATEMATIK I FÖRSKOLAN

1. FILMENSTITEL

2. KARTA
                                                                                                   BERÄTTARRÖST:
                                                                                                   Jag arbetar en förskola som heter
                                                                                                   Lackarbäcks förskola som ligger
                                                                                                   i Mölndal.


3.INT. LACKAREBÄCKS FÖRSKOLA
                                                                                                   BERÄTTARRÖST:
                                                                                                   På Lackarbäcks förskola har
                                                                                                   vi valt att arbeta med ett extra
                                                                                                   fokus på matematik i lek
                                                                                                   och vardag. Barnen
                                                                                                   skall få möjlighet att uppleva
                                                                                                   matematik på ett lustfyllt sätt och
                                                                                                   i ett meningsfullt sammahanhg.
                                                                                                    
3. LÄROPLANEN
                                                                                                  BERÄTTARRÖST:
                                                                                                  I förskolans läroplan står det att
                                                                                                  förskolan skall stäva efter att
                                                                                                  varje barn utvecklar sin förståelse
                                                                                                  för rum, form, läge och riktning
                                                                                                  och grundläggande egenskaper
                                                                                                  hos mängder, antal, ordning och
                                                                                                  talbegrepp samt för mätning, tid
                                                                                                  och förändring.
                                                                                                  Det står också att förskolan skall
                                                                                                  sträva efter att varje barn
                                                                                                  utvecklar sin förmåga att använda
                                                                                                  matematik för att undersöka,
                                                                                                  reflektera över och prövar olika
                                                                                                  lösningar av egna och andras 
                                                                                                  problemställningar.
                                                                                                  Det står också att förskolan skall                                                                                                  sträva efter att varje barn
                                                                                                  utvecklar sin förmåga att urskilja
                                                                                                  uttrycka, undersöka och använda
                                                                                                  matematiska begrepp och
                                                                                                  samband mellan begrepp.
                                                                                                  Det står ytterligare ett mål. Där
                                                                                                  det står att förskolan skall sträva
                                                                                                  efter att varje barn utvecklar sin
                                                                                                  matematiska förmåga att föra och
                                                                                                  följa resonemang.                                 
                                                                                                 
3. INT. SAGORUMMET - DAG.
Lotta, Eric, Hanna, Isak

Pedagogen Lotta sitter på en stol i Sagorummet.
Framför henne på golvet sitter barnen Hanna, Eric
och Isak, vilka alla är 5-åringar.
                                                                                                 LOTTA
                                                                                                 Nu barnen vill jag att ni är tysta för
                                                                                                 nu ska vi lära oss att räkna. Vi
                                                                                                 skall räkna till 25. Det kan inte ni.
                                                                                              
                                                                                                 ERIC
                                                                                                 Jo.

                                                                                                 LOTTA
                                                                                                 Nej, det tror jag inte ni kan. Jag får
                                                                                                 höra. Vad heter du?
Pedagogen pekar på Eric.
                                                                                                 ERIC
                                                                                                 Eric
                                 
                                                                                                 LOTTA
                                                                                                 Eric, varsågod och ställ dig upp så
                                                                                                 får jag höra när du räknar till 25. Eric ställer sig upp och börjar
räkna. Han låter uttråkad.
                                                                                                 ERIC
                                                                                                 1,2,3,

                                                                                                LOTTA
                                                                                                Nej, du får göra det ordentligt, så
                                                                                                gör man inte. Gör det riktigt!
                                  
                                                                                                ERIC
                                                                                                1,2,3,4

                                                                                                LOTTA
                                                                                                Nej, vet du vad. Du kan sätta dig
                                                                                                ner.
Eric sätter sig ner igen
                                                                                                LOTTA
                                                                                                Så här räknar man faktiskt:
                                                                                                1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15
                                                                                                16,17,18,19,20,21,22,23,24,25.
                                                                                                Det var väl inte svårt?
                                                                                                Vet ni vad jag vet? Jag känner
                                                                                                en som kunde räkna till 52 när hon
                                                                                                bara var 3 år. Det tror jag inte att
                                                                                                ni har kunnat göra i alla fall.
                                                                                                Den här lilla flickan kunde också
                                                                                                balansera på en lina och det tror
                                                                                                jag inte heller att ni kan. Så lärde
                                                                                                hon sig att räkna till 73. Hur ska
                                                                                                ni kunna lära er när ni bara sitter
                                                                                                där och ser uttråkade ut. Jag
                                                                                                förstår inte, det är jätte spännande.
                                                                                                Räkna är det bästa som finns i hela
                                                                                                livet.
4. INT. BARNBILD -DAG
 
                                                                                                BERÄTTARRÖST
                                                                                                Men, nej är det här lek och vardag.
                                                                                                Är detta lustfyllt för dom här
                                                                                                barnen? Är det ett menningsfullt
                                                                                                sammanhang?
                                                                                                Dom här barnen ser inte ut att ha
                                                                                                speciellt roligt. Nej, vi får nog
                                                                                                skicka in någon annan på den här
                                                                                                uppgiften.

5. INT. SAGORUMMET - DAG.
Lotta, Eric, Hanna, Isak, Liselotte

Barnen sitter fortfarande på mattan
då pedagogen Liselotte kommer in
i rummet.
                                                                                                LISELOTTE
                                                                                                Har ni roligt på den här samlingen?

                                                                                                BARNEN
                                                                                                Nej!!!

                                                                                                LISELOTTE
                                                                                                Vad skulle ni vilja göra istället?

                                                                                                BARNEN
                                                                                                Leka med bilarna!

                                                                                                LISELOTTE
                                                                                                Då gör vi så här att vi bryter den
                                                                                                här samlingen och så hämtar vi
                                                                                                bilarna istället.


Liselotte går och hämtar ett parkerings-
hus och bilar till barnen. Hon ställer det
framför barnen och sätter sig sedan ner
tillsammans med barnen.
                                                                                                BERÄTTARRÖST
                                                                                                Barnen börja leka och pedagogen
                                                                                                försöker synliggöra och
                                                                                                problematisera matematiken i
                                                                                                barnens lek med bilarna.



Här tar mitt manus slut och här filmas den fria leken med barnen och pedagogen. Här är det bara barnens spontana kommentarer i oförutsägbara situationer som blir resten av filmen. Där jag i dessa klipp kommer att tydliggöra matematiken med text.
                                                                                              

6. AVSLUTNINGSBILD

På denna bild tackas alla medverkare
av filmen
                                                                                              
                                         




                                                                

Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik.

När jag har läst boken  "Att arbeta med portfolio" skriven av Roger & Birgitta Ellmin så har jag försökt att förstå vad det betyder för mitt egna vardagsarbete och här kommer mina tankar och lärdomar kring det. Jag tycker mycket av det jag har läst i boken förstäker dom lärdomarna jag gjort under kursens gång.
Inledningsvis i boken så skriver författarna att nyckelbegreppet med en portfolio är reflektionen kring den insamlade dokumentationen. Att barnen med hjälp av sin portfolio lär sig att se närmare på och reflekterar över sitt eget lärande. Min uppgift som pedagog blir en mer lärande ledare istället för en lärare och att hjälpa barnen med att reflektera tex genom att ställa frågor som hur tänkte du, vad var svårt, vad var lätt osv? När barnet får sätta ord på sina tankar kan det göra att deras egna förståelse utvidgas.
Men vi kan inte göra detta kring all dokumentation som vi gör i förskolan. Vi måste göra ett urval som tex anknyts till förskolans fokusområden, barnens egna strävansmål eller till utvecklings-samtalen. Då får detta arbete också ett samband med resten av verksamheten, vilket arbete vi måste göra systematiskt.
Författarna skriver också om något de kallar processportfolio eller projektportfolio vilket innebär att man förrutom den färdiga produkten också ska beskriva vägen dit. Det som blir en ny tanke för mig är att den inte alltid behöver komma i uttryck i text utan det kan vara teckningar som påvisar en utvecklingen eller fler fotografier. Reflektionerna behöver inte alltid verbala, vilket jag tyckte var tänkvärt. Jag har alltid känt att varje bild har behövts att förtydligats med en text vilket kanske inte alltid är nödvändigt.
Författarna trycker också att syftet med en portfolio måste vara tydligt annars kan den nästan lika gärna kvitta och för mig som arbetar i förskolan är det syftet att försöka synliggöra en lärandeprocess för både för barn, föräldrar och pedagoger. Då är det barnets utveckling i förhållande till sig själv som är det viktiga. Genom att man bara synliggör barnets individuella lärande och framgångar så blir portfolion väldig positiv som stärker barnen i deras utveckling.
Om man arbetar på detta sätt blir portfolion också en slags utvärdering som en bonus. Det blir tydligt för mig att se vad barnet har för erfarenheter och var barnet befinner sig i sin utveckling. Vilket gör att jag måste börja fundera över vad behöver jag som pedagog behöver att tillföra för att skapa de optimala förutsättningar för ett fortsatt lärandet.
Som avslutning vill jag redogöra för författarna gör en egen definition av portfolio som jag tycker sammanfattar det hela väldigt bra och den lyder på följande sätt:

"Arbetet med portfolio är ett förhållningssätt och en form av pedagogis dokumentation som är lärarledd och elevaktiv, positiv och meningsfull. Den syftar till att beskriva, tydliggöra och ge ett utvecklingsperspektiv på vad och hur eleven lär sig, hur målen uppnås, vilket stöd som behövs, samt hur eleven tänker kring sitt eget lärande och utveckling" (s.21-22)

Här är min självskattning. Ett kryss är gjort i början av kursen och ett till i mitten av kursen. Att det har skett ett lärande är tydligt:)


- Posted using BlogPress from my iPad

Processdokumentation.

Jag ska försöka tydliggöra hur min syn på pedagogisk dokumentation har förändrats och vilka lärdomar jag har gjort från kursens början fram till nu.
Till en början trodde jag att jag med hjälp av den pedagogiska dokumentationen kunde få hjälp med att få syn på vad barnen hade för tankar och erfarenheter kring ett visst innehåll. Nu inser jag att den kan även hjälpa mig att få syn på så mycket mer. Den kan också ge oss information om vilket förhållningssätt vi pedagoger har till barnen och till kunskap och till lärande. När jag nu har börjat att arbeta mer med pedagogisk dokumentation har jag börjat få syn på saker som förvånar mig.
Om jag bara ska prata om mig själv så trodde innan att hade jag ett förhållningssätt och en barnsyn där jag alltid ser "det kompetenta barnet". Men jag har nu börjat att tvivla lite på det. Anledningen är att jag kan nu se efter att ha observerat och dokumenterat mig tillsammans med barnen att jag ibland hamnar i ett enkelt fråga-svars-mönster, där jag som fröken ställer frågan som jag har det givna svaret på och som jag ibland också förväntar mig att barn skall ge mig till svars. Jag skäms över att behöva erkänna det men tyvärr är det den bistra sanningen. Jag har försökt ursäkta mig själv med att det är frågor jag ställer för att få barnen att reflektera men kommer inte riktigt undan med det för det är inte frågor som ställs i samband med barnens egna frågor.

Jag inser att jag bör vara mera lyhörd för barnens egna frågeställningar och att det är dem jag i större utsträckning ska utgå ifrån. Det är väldigt lätt att missar en massa väsentliga saker som barnen säger när man är ute efter ett speciellt svar. Det blev bl.a. väldigt tydligt för mig när jag gjorde radioprogrammet. Jag har därför börjat att använda mig av ljudinspelare för att inte gå miste om viktig information. I boken Att fånga lärandet påvisar också detta.

"Ljudinspelare är oumbärlig i de här och liknande situationer. det är omöjligt att fånga in och skriva ner vad flera barn säger under en diskussion eller en aktivitet."( s 74)

Detta gör att jag faktiskt har blivit bättre på att lyssna mer på barnens tankar. Jag försöker också att tolka och verkligen försöka förstå vad de egentligen har för förståelse om sin omvärlden. Jag finner stöd för mina tankar boken Varför pedagogisk dokumentation?, där det står följande:

"Pedagogens roll blir att upptäcka barnens frågeställningar som uppstår naturligt under projektets gång, menar den amerikanska forskaren Carolyn Edwards (1993). Hon menar att pedagogen kan hjälpa barnen att fokusera på problemet och formulera hypoteser för dess lösning. Det handlar alltså inte om att förenkla för barnen, utan tvärtom att göra saker och ting mer mångfasetterade och komplexa för att locka fram fler idéer och lösningar. Pedagogen kan fråga barnen vad de behöver för att lösa ett problem, i form av material osv. På detta sätt är de barnens partners och assistenter."(s.66)

Den ena lärdomen leder till den andra för föregående lärdom gör att jag inser att det är när barnen börjar uttrycka sina tankar och erfarenheter som jag först då kan börja att gå in med mina frågor som kan leda till att barnen reflektera, inte tidigare. Jag inser också nu att frågorna som jag ställer ska vara av den art att jag uppriktigt är intresserad av att höra på barnens åsikter och tankar kring frågan och inte det "rätta" svaret. På så viss får jag en större förståelse om barnens förståelse och vad det är jag ska utmana barnen vidare med. Dessutom tycker jag precis som författaren skriver i boken Varför pedagogiskt dokumentation?:

"Det betyder att om ett barn "serveras" en viss kunskap som vetenskapligt sann, kan man inte förvänta sig att det här barnet efteråt kommer kunna gå in i ett eget utforskande och utvecklande av det som var dess eget tänkande."(s 52)

Om jag verkligen börjar att tillämpa detta arbetssätt så bidrar detta till att jag ger barnen ett större ansvar och makt över sitt eget lärande och först då kan jag rakryggad säga att jag har ett förhållningssätt och en barnsyn som tror på "det kompetenta barnet".

Vad som också är en lärdom för mig är att den pedagogiska dokumentationen också är ett kollektivt arbetsverktyg. Det är ingenting jag kan sitta och göra på min enskilda planeringstid utan detta är ett arbetssätt som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete. Det pedagogisk dokumentation är mycket kommunikation. Jag tar mig därför mycket mer tid till att prata med barnen om fotografier, videoklipp, teckningar, lerfiguren etc. Men det är också ett reflektionsarbete emellan pedagoger och även emellan föräldrar. Det är i den kommunikationen till andra som jag som pedagog kan synliggöra mina egna tankar och erfarenheter kring barnen och det som skett - min egen läroprocess. Vilket jag redan, efter ganska kort tid redan har fått syn på och som jag här har försöker att tydliggöra. I boken Varför pedagogisk dokumentation? finns ett citat som jag vill koppla till ovanstående text.

"En grundantagande för hela denna aspekt av pedagogrollen är att utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring,varken av det egna eller barnens arbete." (s 69)

Det börjar sakta men säkert gå upp för mig vilka fantastiska lärdomar och vinster man kan gör genom att arbeta med pedagogisk dokumentation och jag har fått mersmak på att lära om och lära nytt.

Pedagogisk dokumentation, vad, hur och varför?

Om jag ska jämföra med det första jag skrev om pedagogisk dokumentation och efter jag läst kurslitteraturen så inser jag att jag har gjort en hel del nya lärdomar. Här kommer ett nytt försök i att försöka beskriva pedagogisk dokumentation och jag har en känsla av att det kommer bli lite mer utförligare än det jag tidigare skrev. Om jag ska försöka börja med vad och hur.
I våra "gamla" portfolios så var det just det motoriska, språkliga, kognitiva, emotionella, sociala som vi dokumenterade men vi fick aldrig någon kompetensutbildning i hur detta skulle ske. Det enda vi fick var att vi skulle dokumentera barnens lärande under dessa rubriker. Så vi började i ett "görande" som inte alls blev bra. Det blev mest ett fotoalbum med någon torftig kommentar under som att tex nu har Kalle lärt sig cykla. Men allt eftersom tiden gick blev vi allt mer tveksamma mot detta sätt att dokumentera. Det kändes inte speciellt proffsigt och det kändes konstigt att dela upp barnens lärdomar på detta sätt. Barnen utvecklar flera färdigheter i en situation. Vi diskuterade också att det inte kändes bra i att vi i våra texter bedömde vad barnen kunde och inte kunde. I vissa sammanhang kunde vi ställa oss frågan hur kan vi egentligen riktigt veta vad barnen kan och inte kan, har vi tillräckligt med kunskap kring barnen för att göra den bedömningen. Vi började att förändra våran dokumentation allteftersom vi gjorde fler lärdomar om hur vi kunde utveckla dem. Men jag upplever att det är många bitar som faller på plats efter att jag har läst kurslitteraturen. I boken "Att fånga lärandet" står det följande:

Dokumentationerna handlar inte längre i första hand om att bedöma hur barnen var socialt, motoriskt, kognitivt och emotionellt. Pedagogernas teoretiska perspektiv, som bildade underlag för de pedagogiska dokumentationerna, utgick från vad barnen gjorde och sade. (s.12)

  Hon (Vea Vecchi) säger även att det handlar inte bara om att se och fotografera vad barnen gör, utan också att tolka och presentera hypoteser. (s.23)

En dokumentation visar inte "sanningen". Det är många som tror det, särskilt när det gäller videoupptagningar. Alla former av dokumentation är subjektiva och färgas alltid av den som dokumenterar......Vea Vecchi säger att det är först när flera pedagoger diskuterar samma dokumentation som den blir  mindre subjektiv. (s.58)

Efter att ha läst kurslitteraturen inser jag att det inte är de utvecklingspsykologiska teorierna vi ska dokumentera utan istället på hur barn handlar i ett pedagogiskt sammanhang, vad är det barnen upptäcker i olika situationer, vad fängslar barnen, vad är intressant, vad är barnens tidigare erfarenheter, vad ställer de för frågor mm.  Vad berättar och beskriver barnen själva kring dokumentationen? Vi behöver samla information innan vi kan tolka barnens förståelse kring något och vad de behöver få fler erfarenheter kring och utveckla.
Vi pedagoger behöver samtala med barnen, och med våra kollegor och även med föräldrar samtalar för att få en objektiv helhetsbild för att försökt förstå och för att bättre kunna tolka våran dokumentation. Det är sedan den nya förståelsen vi utgår ifrån för att se hur vi kan gå vidare. Detta är något jag tar med mig till mitt arbetslag för visst har vi diskuterat sådana här saker förut men jag tycker inte att vi har diskuterat kring dokumentationen och vi har framförallt inte gjort det systematiskt och använt det som ett naturligt arbetssätt. Kanske för att vi inte riktigt har förstått vad vi ska titta på och hur vi ska göra. Jag kan också uppleva att vi inte riktigt har förstått vilka vinster och kunskaper vi kan få om vi tittar på "rätt" saker som vi faktiskt har nytta av och kan använda oss av och underlättar våran pedagogiska vardag.

Nu när vi ska bli bättre på detta så tror jag att det kanske är smart att börja med det lilla så att vi känner att vi bemästrar metoden och tekniken så att vi känner att vi lyckas. För att kunna lyckas med detta måste samtliga pedagoger bemästra de digitala verktygen som då kan göra att vi på ett smidigt sätt kan samla in information. I dagsläget hanterar inte alla pedagoger dessa verktyg. Det måste bli ett första steg och att det läggs tid på detta för det kommer gynna oss i längden. Det andra är att kollegor känner att vi hinner med för att känna en tillfredsställelse. Jag kan känna en viss orolighet för att kollegor ska sucka och känna att nu kommer det ytterligare något nytt som tar tid från verksamheten. Men om man kan få dem till att börja i det lilla så dom kan se och få en förståelse över se de stora vinsterna man gör i att arbeta systematiskt med pedagogisk dokumentation.
Jag känner att vi också får stöd för i boken "Att fånga lärandet" på s.62.

När man gör de första dokumentationsvalen gäller det att inte ta sig vatten över huvudet. Teman och projekt bör vänta. det är klokt att starta med korta avgränsade tillfällen t.ex. när barn håller på med något material eller lek.

Här leker en flicka med barbapappafigurerna. När jag ber henne att berätta om bilden berättar och benämner hon en massa matematiska begrepp (skriver inte ner allt detta här). Man kan även se på bilden att hon tillämpar ett till ett principen när hon delar ut mariekex till figurerna. Efter att ha pratat med henne och kollegor om bilden får vi en ganska bra uppfattning om flickans antalsuppfattning om mängden fem.

Jag skulle också tycka att det var intressant att dokumentera barnen i miljön på förskolan för att det skrivs mycket om miljön i en bok beskrivs miljön som den tredje pedagogen. Det hade varit intressant att titta på vad miljön på min avdelning kommunicerar till barnen. Men i vilken skala vi än väljer att arbeta i är detta är inget vi helt kan välja bort för i den reviderade Lpfö 98 på s.15 står det att:

Arbetslaget ska

• kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner,

• använda olika former av dokumentation och utvärdering som ger kunskaper om förutsättningarna för barns utveckling och lärande i verksamheten samt gör det möjligt att följa barns förändrade kunnande inom olika målområden,

När man ska dokumentera kan man använda sig av papper och penna, videofilma, kamera, dator, ipad och ljudinspelning. Med dessa verktyg så kan vi samla in information och kartlägga området hur barnen handlar i ett pedagogiskt sammanhang. I boken "Den svårfångade reflektionen" trycker författarna på att det är viktigt att noga observera och beskriva vad vi ser och även hör så kan vi få syn på saker som vi annars inte hade lagt märke till. Eller vi kanske har noterat det men inte zoomat in på tillräckligt mycket. När man gör detta blir det tydligt vad det är man faktiskt utgår ifrån innan man går in i tolkningsfasen. I samma bok beskrivs denna fas som att här ska man forcera sina tankar som man tagit förgivna och pröva andra. Här är det nyttigt att försöka ta så många olika perspektiv för att hitta flera möjligheter till förståelse. Jag upplever att vi ofta nöjer oss med att ta vårat perspektiv och barnperspektiv så det här känner jag blir en utmaning att försöka ta ännu fler perspektiv. Jag minns att jag läste på ett ställe i boken att man skulle försöka missförstå sig själv för att försöka hitta nya perspektiv och detta vet jag inte riktigt hur det kommer att gå i praktiken. Men jag tror att det är viktigt att försöka och mer man prövar och försöker bättre tror jag att man blir, så det blir bara till att pröva.
I den sista fasen som boken nämner bottnar i bearbetningen och utgörs av slutsatser från vår bearbetning. Slutsatserna skall relateras till de olika förståelse man gjort i de tidigare stegen i denna process.
Vad man inte får glömma är att både vuxna och barn ska vara med i processen och går tillbaka och titta på dokumentationen för att kommunicera runt den för att man verkligen skall förstå den bättre. På s.85 i boken "Att fånga lärandet" står det följande:

Men lärarutbildarna observerade att den egentliga förståelsen kom först när lärarkandidaterna fick se, diskutera och analysera videodokumentationer tillsammans med barnen.

Här tror vi att det är viktigt att få in detta som en del i arbetssättet. Likaväl som man planerar, genomför och dokumenterar ska man bearbeta dokumentationen  I tolkningsfasen är det meningen att se med så öppna sinnen som möjligt. På sidan 37 i boken "Att fånga lärandet" står det följande

 När det gäller att fånga upp lärprocesser handlar det om i första hand om att kunna "läsa, lyssna och känna av signaler och meddelanden som finns i t.ex. språkliga uttryck, material, rum och ytor som tillhör vår kultur.

Jag är dock lite rädd för att det till en början kommer vara lite tidskrävande innan man kommer in i arbetssättet och hittat sin egna arbetsform. Men jag tycker att boken "Att fånga lärandet" tar upp ett par bra exempel på hur man kan göra det på ett relativt enkelt och smidigt sätt.
Författaren nämner att man kan skapa en spaltdokumentation i datorn. Där lägger man in sina bilder och i övriga spalter beskriver vad barnen säger och gör samt hur. Det ska också finnas en en spalt för observatörens egna reflektioner. Detta skall sedan sammanfattas i en text där man skriver ner vad som händer, idéer om hur barnen kan komma vidare och även tolkas teoretiskt så att detta blir användbart för vårat fortsatta arbete med barnen.
Samma författare skriver också att man med hjälp av Power Point kan man göra bildspel med text. Där vi kan beskriva vad som händer och redogöra för förutsättningar. För att också på ett professionellt sätt diskutera och kommunicera både pågående och avslutande projekt med barnen, kollegor och föräldrar. Jag tror också att Imovie i ipaden, skulle kunna vara ett bra verktyg för detta. Hur som helst fastna jag för dessa former för det känns som en relativt enkel arbetsform. I mitt förra arbetslag gjorde vi nämligen ett par tappra försök till pedagogisk dokumentation med att lägga in text och bild i ett vanligt "word" dokument men det blev ganska tidskrävande. Vilket gjorde att vi bara gjorde det ett par gånger under ett års tid. Vilket var ganska synd för vi fick alltid syn på något nytt när vi gjorde det. Här nedan visas ett par bilder på detta.

Om jag nu ska försöka till att gå över till att försöka svara på frågan varför man skall arbeta med pedagogisk dokumentation. Den främsta anledningen till att det står i den reviderade LpFö 98. Det är inget vi kan välja utan vi måste men jag anser att det finns flera fördelar med att arbeta med pedagogisk dokumentation. I boken "Varför pedagogisk dokumentation" där det bl.a. står att ingenting är konstant, utan allt förändras hela tiden och dokumentationsarbetet kan ge oss information om vad står jag/vi nu? Om vi arbetar med pedagogisk dokumentationen är det en mängd olika saker som blir tydligare för oss som är till stor användning för oss i vårat vardagliga arbete. Det är vårat förhållningssätt till barnen, till lärande, till kunskap, till kollegor eller till barnens familjer vi har. Vi kan också genom den här arbetsmetoden få svar på vad barnen kan, hur barnen tänker och hur de lär sig. Vilket gör att vi kan utmana barnen vidare utifrån den information vi samlat in. Som pedagog får man chansen att betrakta situationer utifrån och få nya perspektiv på både sitt egna och andras lärande.Vi kan med det här arbetssättet lära oss massor. Jag tycker att det skall bli så spännande att börja denna resan med att utveckla vårat arbete kring pedagogisk dokumentation och jag är helt övertygad om att det kommer göra mig och mina kollegor till bättre pedagoger.

 

Litteraturförteckning

Emsheimer, P., Hansson, H., Koppfeldt, T., Den svårfångade reflektionen, Lund: Studentlitteratur 2005

Lenz Tauchi, H,. Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm:HLS Förlag 1997

Skolverket, Läroplan för förskolan LPFÖ 98 reviderad 2010, Stockholm: Fritzes, 2011

Wehner-Godée, C., Att fånga lärandet, Stockholm: Liber AB,2010