Pedagogisk dokumentation, vad, hur och varför?

Om jag ska jämföra med det första jag skrev om pedagogisk dokumentation och efter jag läst kurslitteraturen så inser jag att jag har gjort en hel del nya lärdomar. Här kommer ett nytt försök i att försöka beskriva pedagogisk dokumentation och jag har en känsla av att det kommer bli lite mer utförligare än det jag tidigare skrev. Om jag ska försöka börja med vad och hur.
I våra "gamla" portfolios så var det just det motoriska, språkliga, kognitiva, emotionella, sociala som vi dokumenterade men vi fick aldrig någon kompetensutbildning i hur detta skulle ske. Det enda vi fick var att vi skulle dokumentera barnens lärande under dessa rubriker. Så vi började i ett "görande" som inte alls blev bra. Det blev mest ett fotoalbum med någon torftig kommentar under som att tex nu har Kalle lärt sig cykla. Men allt eftersom tiden gick blev vi allt mer tveksamma mot detta sätt att dokumentera. Det kändes inte speciellt proffsigt och det kändes konstigt att dela upp barnens lärdomar på detta sätt. Barnen utvecklar flera färdigheter i en situation. Vi diskuterade också att det inte kändes bra i att vi i våra texter bedömde vad barnen kunde och inte kunde. I vissa sammanhang kunde vi ställa oss frågan hur kan vi egentligen riktigt veta vad barnen kan och inte kan, har vi tillräckligt med kunskap kring barnen för att göra den bedömningen. Vi började att förändra våran dokumentation allteftersom vi gjorde fler lärdomar om hur vi kunde utveckla dem. Men jag upplever att det är många bitar som faller på plats efter att jag har läst kurslitteraturen. I boken "Att fånga lärandet" står det följande:

Dokumentationerna handlar inte längre i första hand om att bedöma hur barnen var socialt, motoriskt, kognitivt och emotionellt. Pedagogernas teoretiska perspektiv, som bildade underlag för de pedagogiska dokumentationerna, utgick från vad barnen gjorde och sade. (s.12)

  Hon (Vea Vecchi) säger även att det handlar inte bara om att se och fotografera vad barnen gör, utan också att tolka och presentera hypoteser. (s.23)

En dokumentation visar inte "sanningen". Det är många som tror det, särskilt när det gäller videoupptagningar. Alla former av dokumentation är subjektiva och färgas alltid av den som dokumenterar......Vea Vecchi säger att det är först när flera pedagoger diskuterar samma dokumentation som den blir  mindre subjektiv. (s.58)

Efter att ha läst kurslitteraturen inser jag att det inte är de utvecklingspsykologiska teorierna vi ska dokumentera utan istället på hur barn handlar i ett pedagogiskt sammanhang, vad är det barnen upptäcker i olika situationer, vad fängslar barnen, vad är intressant, vad är barnens tidigare erfarenheter, vad ställer de för frågor mm.  Vad berättar och beskriver barnen själva kring dokumentationen? Vi behöver samla information innan vi kan tolka barnens förståelse kring något och vad de behöver få fler erfarenheter kring och utveckla.
Vi pedagoger behöver samtala med barnen, och med våra kollegor och även med föräldrar samtalar för att få en objektiv helhetsbild för att försökt förstå och för att bättre kunna tolka våran dokumentation. Det är sedan den nya förståelsen vi utgår ifrån för att se hur vi kan gå vidare. Detta är något jag tar med mig till mitt arbetslag för visst har vi diskuterat sådana här saker förut men jag tycker inte att vi har diskuterat kring dokumentationen och vi har framförallt inte gjort det systematiskt och använt det som ett naturligt arbetssätt. Kanske för att vi inte riktigt har förstått vad vi ska titta på och hur vi ska göra. Jag kan också uppleva att vi inte riktigt har förstått vilka vinster och kunskaper vi kan få om vi tittar på "rätt" saker som vi faktiskt har nytta av och kan använda oss av och underlättar våran pedagogiska vardag.

Nu när vi ska bli bättre på detta så tror jag att det kanske är smart att börja med det lilla så att vi känner att vi bemästrar metoden och tekniken så att vi känner att vi lyckas. För att kunna lyckas med detta måste samtliga pedagoger bemästra de digitala verktygen som då kan göra att vi på ett smidigt sätt kan samla in information. I dagsläget hanterar inte alla pedagoger dessa verktyg. Det måste bli ett första steg och att det läggs tid på detta för det kommer gynna oss i längden. Det andra är att kollegor känner att vi hinner med för att känna en tillfredsställelse. Jag kan känna en viss orolighet för att kollegor ska sucka och känna att nu kommer det ytterligare något nytt som tar tid från verksamheten. Men om man kan få dem till att börja i det lilla så dom kan se och få en förståelse över se de stora vinsterna man gör i att arbeta systematiskt med pedagogisk dokumentation.
Jag känner att vi också får stöd för i boken "Att fånga lärandet" på s.62.

När man gör de första dokumentationsvalen gäller det att inte ta sig vatten över huvudet. Teman och projekt bör vänta. det är klokt att starta med korta avgränsade tillfällen t.ex. när barn håller på med något material eller lek.

Här leker en flicka med barbapappafigurerna. När jag ber henne att berätta om bilden berättar och benämner hon en massa matematiska begrepp (skriver inte ner allt detta här). Man kan även se på bilden att hon tillämpar ett till ett principen när hon delar ut mariekex till figurerna. Efter att ha pratat med henne och kollegor om bilden får vi en ganska bra uppfattning om flickans antalsuppfattning om mängden fem.

Jag skulle också tycka att det var intressant att dokumentera barnen i miljön på förskolan för att det skrivs mycket om miljön i en bok beskrivs miljön som den tredje pedagogen. Det hade varit intressant att titta på vad miljön på min avdelning kommunicerar till barnen. Men i vilken skala vi än väljer att arbeta i är detta är inget vi helt kan välja bort för i den reviderade Lpfö 98 på s.15 står det att:

Arbetslaget ska

• kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner,

• använda olika former av dokumentation och utvärdering som ger kunskaper om förutsättningarna för barns utveckling och lärande i verksamheten samt gör det möjligt att följa barns förändrade kunnande inom olika målområden,

När man ska dokumentera kan man använda sig av papper och penna, videofilma, kamera, dator, ipad och ljudinspelning. Med dessa verktyg så kan vi samla in information och kartlägga området hur barnen handlar i ett pedagogiskt sammanhang. I boken "Den svårfångade reflektionen" trycker författarna på att det är viktigt att noga observera och beskriva vad vi ser och även hör så kan vi få syn på saker som vi annars inte hade lagt märke till. Eller vi kanske har noterat det men inte zoomat in på tillräckligt mycket. När man gör detta blir det tydligt vad det är man faktiskt utgår ifrån innan man går in i tolkningsfasen. I samma bok beskrivs denna fas som att här ska man forcera sina tankar som man tagit förgivna och pröva andra. Här är det nyttigt att försöka ta så många olika perspektiv för att hitta flera möjligheter till förståelse. Jag upplever att vi ofta nöjer oss med att ta vårat perspektiv och barnperspektiv så det här känner jag blir en utmaning att försöka ta ännu fler perspektiv. Jag minns att jag läste på ett ställe i boken att man skulle försöka missförstå sig själv för att försöka hitta nya perspektiv och detta vet jag inte riktigt hur det kommer att gå i praktiken. Men jag tror att det är viktigt att försöka och mer man prövar och försöker bättre tror jag att man blir, så det blir bara till att pröva.
I den sista fasen som boken nämner bottnar i bearbetningen och utgörs av slutsatser från vår bearbetning. Slutsatserna skall relateras till de olika förståelse man gjort i de tidigare stegen i denna process.
Vad man inte får glömma är att både vuxna och barn ska vara med i processen och går tillbaka och titta på dokumentationen för att kommunicera runt den för att man verkligen skall förstå den bättre. På s.85 i boken "Att fånga lärandet" står det följande:

Men lärarutbildarna observerade att den egentliga förståelsen kom först när lärarkandidaterna fick se, diskutera och analysera videodokumentationer tillsammans med barnen.

Här tror vi att det är viktigt att få in detta som en del i arbetssättet. Likaväl som man planerar, genomför och dokumenterar ska man bearbeta dokumentationen  I tolkningsfasen är det meningen att se med så öppna sinnen som möjligt. På sidan 37 i boken "Att fånga lärandet" står det följande

 När det gäller att fånga upp lärprocesser handlar det om i första hand om att kunna "läsa, lyssna och känna av signaler och meddelanden som finns i t.ex. språkliga uttryck, material, rum och ytor som tillhör vår kultur.

Jag är dock lite rädd för att det till en början kommer vara lite tidskrävande innan man kommer in i arbetssättet och hittat sin egna arbetsform. Men jag tycker att boken "Att fånga lärandet" tar upp ett par bra exempel på hur man kan göra det på ett relativt enkelt och smidigt sätt.
Författaren nämner att man kan skapa en spaltdokumentation i datorn. Där lägger man in sina bilder och i övriga spalter beskriver vad barnen säger och gör samt hur. Det ska också finnas en en spalt för observatörens egna reflektioner. Detta skall sedan sammanfattas i en text där man skriver ner vad som händer, idéer om hur barnen kan komma vidare och även tolkas teoretiskt så att detta blir användbart för vårat fortsatta arbete med barnen.
Samma författare skriver också att man med hjälp av Power Point kan man göra bildspel med text. Där vi kan beskriva vad som händer och redogöra för förutsättningar. För att också på ett professionellt sätt diskutera och kommunicera både pågående och avslutande projekt med barnen, kollegor och föräldrar. Jag tror också att Imovie i ipaden, skulle kunna vara ett bra verktyg för detta. Hur som helst fastna jag för dessa former för det känns som en relativt enkel arbetsform. I mitt förra arbetslag gjorde vi nämligen ett par tappra försök till pedagogisk dokumentation med att lägga in text och bild i ett vanligt "word" dokument men det blev ganska tidskrävande. Vilket gjorde att vi bara gjorde det ett par gånger under ett års tid. Vilket var ganska synd för vi fick alltid syn på något nytt när vi gjorde det. Här nedan visas ett par bilder på detta.

Om jag nu ska försöka till att gå över till att försöka svara på frågan varför man skall arbeta med pedagogisk dokumentation. Den främsta anledningen till att det står i den reviderade LpFö 98. Det är inget vi kan välja utan vi måste men jag anser att det finns flera fördelar med att arbeta med pedagogisk dokumentation. I boken "Varför pedagogisk dokumentation" där det bl.a. står att ingenting är konstant, utan allt förändras hela tiden och dokumentationsarbetet kan ge oss information om vad står jag/vi nu? Om vi arbetar med pedagogisk dokumentationen är det en mängd olika saker som blir tydligare för oss som är till stor användning för oss i vårat vardagliga arbete. Det är vårat förhållningssätt till barnen, till lärande, till kunskap, till kollegor eller till barnens familjer vi har. Vi kan också genom den här arbetsmetoden få svar på vad barnen kan, hur barnen tänker och hur de lär sig. Vilket gör att vi kan utmana barnen vidare utifrån den information vi samlat in. Som pedagog får man chansen att betrakta situationer utifrån och få nya perspektiv på både sitt egna och andras lärande.Vi kan med det här arbetssättet lära oss massor. Jag tycker att det skall bli så spännande att börja denna resan med att utveckla vårat arbete kring pedagogisk dokumentation och jag är helt övertygad om att det kommer göra mig och mina kollegor till bättre pedagoger.

 

Litteraturförteckning

Emsheimer, P., Hansson, H., Koppfeldt, T., Den svårfångade reflektionen, Lund: Studentlitteratur 2005

Lenz Tauchi, H,. Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm:HLS Förlag 1997

Skolverket, Läroplan för förskolan LPFÖ 98 reviderad 2010, Stockholm: Fritzes, 2011

Wehner-Godée, C., Att fånga lärandet, Stockholm: Liber AB,2010