Att göra film.

Att göra en film var väldigt enkelt och svårt på samma gång. Jag ska försöka förklara detta lite närmare.
Min idé om vilket lärande jag ville synliggöra i filmen hade jag tidigt väldigt klart för mig och att skriva mitt synopsis gick väldigt bra och fort. Men hur skulle jag få filmen att följa en berättakurva med ett dilemma, upptrappning, lösning och ett avslut? Det här var det jag tyckte var det allra svåraste med filmprojektet. Jag hade flera olika tankar om detta men inte något som kändes speciellt bra. Det satt långt inne men till slut fick jag en idé som jag kände kunde funka och göra filmens idé tydlig. Sen var det bara resten kvar. Att skriva manus och att göra ett storyboard. Från början tyckte jag att det var en massa onödigt arbete som var ganska tidskrävande och jag såg inte riktigt vitsen med det hela. Jag hade ju redan en idé om hur jag skulle göra. Men det skulle görs, så det var bara att sätta igång och allt eftersom började min film att växa fram, scen efter scen. Jag fick en hel del hjälp av boken Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath (2006) framför allt när jag skulle skriva mitt film manus. Den ger väldigt tydliga exempel på hur man kan göra detta.
När det gäller bildmanuset så var boken inte lika konkret. Då gick jag istället in på den tidigare kursens bloggare för att se hur de hade gjort. Vilket genast hjälpte mig vidare i det arbetet.
När jag sedan skulle börja producera min film hade jag en väldigt stor hjälp av allt mitt förarbete för jag visste precis hur jag ville ha det. Allt kändes väldigt genomtänk. Jag ville bland annat ha närbilder på barnen i ett försök i att förstärka deras känslor. Här är ett exempel på en sådan närbild, på ett barn som inte upplever att det är ett speciellt lustfyllt lärande.

I boken Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath (2006) står det följande på sid: 92.
"Förstärkningsord, adjektiv har sällan någon funktion i filmdialog. De har ingen förhöjande effekt om det inte finns något i gestaltningen att hänga upp dem på."

Av samma anledning har jag valt att filma barnen ganska nära för att försöka synliggöra deras glädje och engagemang.
När jag sedan skulle klippa ihop och redigera filmen så gick det väldigt fort nästan bara på någon timma eller två. Det som ställde till det något för mig var att det från början inte var klart för mig hur jag göra med stillbilder där jag ville ha text. Jag började att titta i de appar jag hade på ipaden. I appen Skitch började jag att laborera och kunde slutligen få fram en bild med bara text.

Fast den appen hade flera roliga funktioner. Man kunde skriva och rita på befintliga bilder också och blev därför tvungen att testa. Reultat av det blev att jag var tvungen att lägga till en bild som inte var meningen från allra första början. Utan det blev en bild som fick förtydliga exakt var på karta som Mölndal ligger.

Om jag slutligen ska summera mina erfarenheter så är det kort och gott att Imovie är en bra och framför allt en enkel applikation att använda sig av för att synliggöra och tydliggöra våran verksamhet eller ett lärande. Men jag kommer inte att i framtiden att göra ett synopsis, bildmanus och storybord då det är på tok för tidskrävande även om jag kunde se att det var till stor hjälp av producerande av filmen.



Litteratur: Granath, T., Manus för dramaturgi för film, Malmö: Liber AB 2006