Om jag ska försöka redogöra för vad den här utbildningen har givit
mig så känns det som en ganska svår uppgift för det är så otroligt
mycket och mycket mer än vad jag hade förväntat mig. Mina förväntningar
var egentligen bara att det skulle bli tydligt för mig vad pedagogisk
dokumentation är och innebär. Det har inte bara blivit tydligare utan
jag har fått en mycket bredare och djupare förståelse. Vilket faktiskt
har bidragit till att delar av mitt förhållningssätt har förändrats.
Jag skall försöka sätta ord på hur mitt
förhållningssätt har förändrats. Egentligen är detta inte något jag
vill erkänna. Men jag upplever nu att jag i mycket större utsträckning
lyssnar på barnen och låter mig inspireras av deras egna nyfikenhet
som jag sedan utmanar dem vidare i. Innan så hade kanske jag en tanke
eller en ide med det vi gjorde och fiskade nästan efter ett "rätt" svar i
vissa situationer. Nu är jag mycket mer genuint nyfiken på att höra
deras erfarenheter av hur de upplever och tänker kring olika saker mer
än att få ett "rätt" svar. Kan detta dessutom dokumenteras med foto,
ljud eller film på ett enkelt sätt så blir det också att man gör det.
Det gör också att vi pedagoger eller vi pedagoger tillsammans med barnen
kan gå tillbaka och fundera, tolka och reflektera över det
dokumentationen. Dessa reflektioner och tolkningar är något som jag och
mina kollegor sedan använder oss av som utgångspunkt i vår vidare
planering om hur vi skall utmana barnen vidare.
Kursen har också bidragit till att jag har utvecklat mina tankar om reflektion. Dels hur gör man när man reflekterar och vad reflekterar
jag över. Jag inser nu att reflektion är mer än bara ett funderade.
Numera handlar reflektion för mig mycket mer om att verkligen vilja förstå det
varför det är som det är och blir som det blir. Jag reflekterar över
miljön, konstellationer, över vad är barnens förståelse, hur och vad lär
dom och inte minst reflekterar jag mycket mer över mig själv och mitt
eget agerande och förhållningssätt och hur det påverkar barnen. Sedan
försöker jag att använda mig av mina nya lärdomar. Jag ställer mig
nästan alltid frågan, vad betyder det här för mitt fortsatta
vardagsarbete. Man kan definitivt säga att jag blivit mer av en
reflekterande praktiker.
Sedan får man inte glömma alla
tekniska lärdomar som jag har fått med mig. Jag har lärt mig hantera
många nya applikationer. Inte minst garageband och imovie som jag har
fått en tydlig bild av hur jag kan använda mig av i verksamheten och
vilket jag redan gör.
Kursen har också satt i gång många fler nya
tankar om hur kan jag använda ipaden som ett komplimenterande verktyg i
verksamhet? Vilka applikationer ska vi ha på ipaden och till vilket
syfte? Hur får jag med mina kollegor i användandet av ipaden? Var ska
jag lägga mina bilder och filmer som vi pedagoger och barnen skapar
någonstans? Listan på nya frågor kan göras lång men det är dessa jag tar
med mig i mitt fortsatta arbete med pedagogisk dokumentation med it
stöd. För utbildningen var väl bara början.....?
IKT Lotta.B
tisdag 2 oktober 2012
söndag 30 september 2012
Mediers påverkan i lärmiljöer!
När vi fick den här uppgiften började jag med att läsa igenom det som stod på de olika hemsidorna som vi hade fått som litteratur. Det jag konstaterar efter att ha läst de olika sidorna och som det också står uttryckligen på bl.a mediabarn.se att det finns tydliga trender om hur hur dator-
och internetanvändningen har gått ned i åldrarna, ända ned till
förskolebarnen. Där redovisas också en siffra från Småungar & Medier 2010 visar att 43 % av 2-åringarna någon gång har använt datorn och att två av tre förskolebarn 2–5 år brukar använda datorn. Jag blir inte speciellt förvånad över de här siffrorna. Jag har själv en 4 åring hemma och arbetar med förskolebarn och jag ser deras stora intresse för datorn och ipaden.
Om man sedan läser i Lpfö 98 (reviderad 2010) så kan man läsa följande på sidan 7:
Men för mig blir frågan hur gör vi detta i vårt vardagliga arbete? Hur kan vi pedagoger använda oss av barnens intresse för informationsteknik för att deras lärande skall utmanas och utvecklas? Det kanske var uppgiften att reflektera kring just detta men jag tycker inte att denna fråga är inte helt lätt att svara på. Jag vet inte om jag kan göra det här idag men jag börjar att få fler och fler tankar om hur man kan göra. När det gäller ipaden, som är ett av de digitala verktygen som vi använder mest tror jag att vi bör fundera vad det är för typ av applikationer vi laddar ner. Vilket eller vilka områden är det som främjas genom den här appen? Bara att tänka så har jag börjat se apparna med lite nya ögon. På hemsidan mediebarn.se står det att bland det vanligaste barnen gör på sina datorer är att rita och måla digital och spela spel. Det finns otroligt många appar som främjar skapande och kreativitet. Likaså som det finns otroligt många spel som främjar språk, matematik och samspel. Precis som vanliga brädspel gör om det sitter med en medupptäckande pedagog som inspireras av barnens nyfikenhet och som också utmanar barnen vidare. Här blir de digitala verktygen ytterligare ett kompletterande verktyg till de mer traditionella. Jag tror att det finns fantastiska möjligheter med att använda olika medier i barnens utveckling och lärande bara det finns nyfikna och intresserade barn och vuxna. Hur vi ska göra är något vi måste börja att reflektera kring och jag tror att det blir att fler och fler pedagoger där ute, liksom jag som har ett behov av att diskutera den frågan mycket mycket mer.
Om man sedan läser i Lpfö 98 (reviderad 2010) så kan man läsa följande på sidan 7:
"Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och nyttja material och teknik. Multimedia och informationsteknik kan i förskolan användas såväl i skapande processer som i tillämpning."Om man läser vidare så står det också på sidan 9:
"Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet. Den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter."Nu bara jag skriver ner en massa fakta och citat men vad betyder allt det här. Det vi kort och gott kan konstatera är av det här är att informationsteknik blir en allt större del av barnens vardag och det är något som engagerar dem och som dom tycker är kul. Förskolan har alltid utgått ifrån barnens intresse vilket också står i läroplanen. Dessutom trycker den också på att vi ska använda oss av multimedia och informationsteknik som ett verktyg i våran verksamhet.
Men för mig blir frågan hur gör vi detta i vårt vardagliga arbete? Hur kan vi pedagoger använda oss av barnens intresse för informationsteknik för att deras lärande skall utmanas och utvecklas? Det kanske var uppgiften att reflektera kring just detta men jag tycker inte att denna fråga är inte helt lätt att svara på. Jag vet inte om jag kan göra det här idag men jag börjar att få fler och fler tankar om hur man kan göra. När det gäller ipaden, som är ett av de digitala verktygen som vi använder mest tror jag att vi bör fundera vad det är för typ av applikationer vi laddar ner. Vilket eller vilka områden är det som främjas genom den här appen? Bara att tänka så har jag börjat se apparna med lite nya ögon. På hemsidan mediebarn.se står det att bland det vanligaste barnen gör på sina datorer är att rita och måla digital och spela spel. Det finns otroligt många appar som främjar skapande och kreativitet. Likaså som det finns otroligt många spel som främjar språk, matematik och samspel. Precis som vanliga brädspel gör om det sitter med en medupptäckande pedagog som inspireras av barnens nyfikenhet och som också utmanar barnen vidare. Här blir de digitala verktygen ytterligare ett kompletterande verktyg till de mer traditionella. Jag tror att det finns fantastiska möjligheter med att använda olika medier i barnens utveckling och lärande bara det finns nyfikna och intresserade barn och vuxna. Hur vi ska göra är något vi måste börja att reflektera kring och jag tror att det blir att fler och fler pedagoger där ute, liksom jag som har ett behov av att diskutera den frågan mycket mycket mer.
torsdag 20 september 2012
Att göra film.
Att göra en film var väldigt enkelt och svårt på samma gång. Jag ska försöka förklara detta lite närmare.
Min idé om vilket lärande jag ville synliggöra i filmen hade jag tidigt väldigt klart för mig och att skriva mitt synopsis gick väldigt bra och fort. Men hur skulle jag få filmen att följa en berättakurva med ett dilemma, upptrappning, lösning och ett avslut? Det här var det jag tyckte var det allra svåraste med filmprojektet. Jag hade flera olika tankar om detta men inte något som kändes speciellt bra. Det satt långt inne men till slut fick jag en idé som jag kände kunde funka och göra filmens idé tydlig. Sen var det bara resten kvar. Att skriva manus och att göra ett storyboard. Från början tyckte jag att det var en massa onödigt arbete som var ganska tidskrävande och jag såg inte riktigt vitsen med det hela. Jag hade ju redan en idé om hur jag skulle göra. Men det skulle görs, så det var bara att sätta igång och allt eftersom började min film att växa fram, scen efter scen. Jag fick en hel del hjälp av boken Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath (2006) framför allt när jag skulle skriva mitt film manus. Den ger väldigt tydliga exempel på hur man kan göra detta.
När det gäller bildmanuset så var boken inte lika konkret. Då gick jag istället in på den tidigare kursens bloggare för att se hur de hade gjort. Vilket genast hjälpte mig vidare i det arbetet.
När jag sedan skulle börja producera min film hade jag en väldigt stor hjälp av allt mitt förarbete för jag visste precis hur jag ville ha det. Allt kändes väldigt genomtänk. Jag ville bland annat ha närbilder på barnen i ett försök i att förstärka deras känslor. Här är ett exempel på en sådan närbild, på ett barn som inte upplever att det är ett speciellt lustfyllt lärande.
I boken Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath (2006) står det följande på sid: 92.
"Förstärkningsord, adjektiv har sällan någon funktion i filmdialog. De har ingen förhöjande effekt om det inte finns något i gestaltningen att hänga upp dem på."
Av samma anledning har jag valt att filma barnen ganska nära för att försöka synliggöra deras glädje och engagemang.
När jag sedan skulle klippa ihop och redigera filmen så gick det väldigt fort nästan bara på någon timma eller två. Det som ställde till det något för mig var att det från början inte var klart för mig hur jag göra med stillbilder där jag ville ha text. Jag började att titta i de appar jag hade på ipaden. I appen Skitch började jag att laborera och kunde slutligen få fram en bild med bara text.
Fast den appen hade flera roliga funktioner. Man kunde skriva och rita på befintliga bilder också och blev därför tvungen att testa. Reultat av det blev att jag var tvungen att lägga till en bild som inte var meningen från allra första början. Utan det blev en bild som fick förtydliga exakt var på karta som Mölndal ligger.
Om jag slutligen ska summera mina erfarenheter så är det kort och gott att Imovie är en bra och framför allt en enkel applikation att använda sig av för att synliggöra och tydliggöra våran verksamhet eller ett lärande. Men jag kommer inte att i framtiden att göra ett synopsis, bildmanus och storybord då det är på tok för tidskrävande även om jag kunde se att det var till stor hjälp av producerande av filmen.
Litteratur: Granath, T., Manus för dramaturgi för film, Malmö: Liber AB 2006
Min idé om vilket lärande jag ville synliggöra i filmen hade jag tidigt väldigt klart för mig och att skriva mitt synopsis gick väldigt bra och fort. Men hur skulle jag få filmen att följa en berättakurva med ett dilemma, upptrappning, lösning och ett avslut? Det här var det jag tyckte var det allra svåraste med filmprojektet. Jag hade flera olika tankar om detta men inte något som kändes speciellt bra. Det satt långt inne men till slut fick jag en idé som jag kände kunde funka och göra filmens idé tydlig. Sen var det bara resten kvar. Att skriva manus och att göra ett storyboard. Från början tyckte jag att det var en massa onödigt arbete som var ganska tidskrävande och jag såg inte riktigt vitsen med det hela. Jag hade ju redan en idé om hur jag skulle göra. Men det skulle görs, så det var bara att sätta igång och allt eftersom började min film att växa fram, scen efter scen. Jag fick en hel del hjälp av boken Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath (2006) framför allt när jag skulle skriva mitt film manus. Den ger väldigt tydliga exempel på hur man kan göra detta.
När det gäller bildmanuset så var boken inte lika konkret. Då gick jag istället in på den tidigare kursens bloggare för att se hur de hade gjort. Vilket genast hjälpte mig vidare i det arbetet.
När jag sedan skulle börja producera min film hade jag en väldigt stor hjälp av allt mitt förarbete för jag visste precis hur jag ville ha det. Allt kändes väldigt genomtänk. Jag ville bland annat ha närbilder på barnen i ett försök i att förstärka deras känslor. Här är ett exempel på en sådan närbild, på ett barn som inte upplever att det är ett speciellt lustfyllt lärande.
I boken Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath (2006) står det följande på sid: 92.
"Förstärkningsord, adjektiv har sällan någon funktion i filmdialog. De har ingen förhöjande effekt om det inte finns något i gestaltningen att hänga upp dem på."
Av samma anledning har jag valt att filma barnen ganska nära för att försöka synliggöra deras glädje och engagemang.
När jag sedan skulle klippa ihop och redigera filmen så gick det väldigt fort nästan bara på någon timma eller två. Det som ställde till det något för mig var att det från början inte var klart för mig hur jag göra med stillbilder där jag ville ha text. Jag började att titta i de appar jag hade på ipaden. I appen Skitch började jag att laborera och kunde slutligen få fram en bild med bara text.
Fast den appen hade flera roliga funktioner. Man kunde skriva och rita på befintliga bilder också och blev därför tvungen att testa. Reultat av det blev att jag var tvungen att lägga till en bild som inte var meningen från allra första början. Utan det blev en bild som fick förtydliga exakt var på karta som Mölndal ligger.
Om jag slutligen ska summera mina erfarenheter så är det kort och gott att Imovie är en bra och framför allt en enkel applikation att använda sig av för att synliggöra och tydliggöra våran verksamhet eller ett lärande. Men jag kommer inte att i framtiden att göra ett synopsis, bildmanus och storybord då det är på tok för tidskrävande även om jag kunde se att det var till stor hjälp av producerande av filmen.
Litteratur: Granath, T., Manus för dramaturgi för film, Malmö: Liber AB 2006
torsdag 6 september 2012
Bildmanus
Här nedan är bilder på mitt bild manus, där jag har försökt tydliggöra vad man ser, hur man ser, vad man hör.
Synopsis
Titel: Att arbeta med matematik på förskolan.
Syfte: På våran förskola har vi matematik som ett av våra fokusområden. Vilket innebär att det är något vi har bestämt att lägga lite extra fokus på i år. Många av i våran barngrupp har ett stort intresse för bilar. Vi ville självklart ta tillvara på detta intresse och utgå ifrån det i vårat arbete med läroplanens mål för matematik. Med hjälp av filmen vill jag synliggöra och tydliggöra hur man i meningsfulla sammanhang för barnen kan ta tillvara på dem för att använda oss av dem för att öka barnens förståelse för sin omvärld med hjälp av matematik och att utveckla sitt matematiska ordförråd.
Form: Informationsfilm med inslag av drama
Målgrupp: Främst till föräldrar till barn i förskolan.
Längd: Ca: 8 minuter
Premiss: Förskolan är barnens första skola. I förskolan kan vi med ganska enkla medel på ett lustfyllt sätt skapa meningsfulla situationer för ett lärande för barnen. Men för det krävs det också pedagogiska ledare som synliggör och problematiserar matematiken i barnens omvärld och att man utmanar deras språk och tänkande.
Referenser:
Granath, T. (2006). Manus och dramaturgs för film. Malmö: Liber
film manus
MATEMATIK I FÖRSKOLAN
1. FILMENSTITEL
2. KARTA
BERÄTTARRÖST:
Jag arbetar en förskola som heter
Lackarbäcks förskola som ligger
i Mölndal.
3.INT. LACKAREBÄCKS FÖRSKOLA
BERÄTTARRÖST:
På Lackarbäcks förskola har
vi valt att arbeta med ett extra
fokus på matematik i lek
och vardag. Barnen
skall få möjlighet att uppleva
matematik på ett lustfyllt sätt och
i ett meningsfullt sammahanhg.
3. LÄROPLANEN
BERÄTTARRÖST:
I förskolans läroplan står det att
förskolan skall stäva efter att
varje barn utvecklar sin förståelse
för rum, form, läge och riktning
och grundläggande egenskaper
hos mängder, antal, ordning och
talbegrepp samt för mätning, tid
och förändring.
Det står också att förskolan skall
sträva efter att varje barn
utvecklar sin förmåga att använda
matematik för att undersöka,
reflektera över och prövar olika
lösningar av egna och andras
problemställningar.
Det står också att förskolan skall sträva efter att varje barn
utvecklar sin förmåga att urskilja
uttrycka, undersöka och använda
matematiska begrepp och
samband mellan begrepp.
Det står ytterligare ett mål. Där
det står att förskolan skall sträva
efter att varje barn utvecklar sin
matematiska förmåga att föra och
följa resonemang.
3. INT. SAGORUMMET - DAG.
Lotta, Eric, Hanna, Isak
Pedagogen Lotta sitter på en stol i Sagorummet.
Framför henne på golvet sitter barnen Hanna, Eric
och Isak, vilka alla är 5-åringar.
LOTTA
Nu barnen vill jag att ni är tysta för
nu ska vi lära oss att räkna. Vi
skall räkna till 25. Det kan inte ni.
ERIC
Jo.
LOTTA
Nej, det tror jag inte ni kan. Jag får
höra. Vad heter du?
Pedagogen pekar på Eric.
ERIC
Eric
LOTTA
Eric, varsågod och ställ dig upp så
får jag höra när du räknar till 25. Eric ställer sig upp och börjar
räkna. Han låter uttråkad.
ERIC
1,2,3,
LOTTA
Nej, du får göra det ordentligt, så
gör man inte. Gör det riktigt!
ERIC
1,2,3,4
LOTTA
Nej, vet du vad. Du kan sätta dig
ner.
Eric sätter sig ner igen
LOTTA
Så här räknar man faktiskt:
1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15
16,17,18,19,20,21,22,23,24,25.
Det var väl inte svårt?
Vet ni vad jag vet? Jag känner
en som kunde räkna till 52 när hon
bara var 3 år. Det tror jag inte att
ni har kunnat göra i alla fall.
Den här lilla flickan kunde också
balansera på en lina och det tror
jag inte heller att ni kan. Så lärde
hon sig att räkna till 73. Hur ska
ni kunna lära er när ni bara sitter
där och ser uttråkade ut. Jag
förstår inte, det är jätte spännande.
Räkna är det bästa som finns i hela
livet.
4. INT. BARNBILD -DAG
BERÄTTARRÖST
Men, nej är det här lek och vardag.
Är detta lustfyllt för dom här
barnen? Är det ett menningsfullt
sammanhang?
Dom här barnen ser inte ut att ha
speciellt roligt. Nej, vi får nog
skicka in någon annan på den här
uppgiften.
5. INT. SAGORUMMET - DAG.
Lotta, Eric, Hanna, Isak, Liselotte
Barnen sitter fortfarande på mattan
då pedagogen Liselotte kommer in
i rummet.
LISELOTTE
Har ni roligt på den här samlingen?
BARNEN
Nej!!!
LISELOTTE
Vad skulle ni vilja göra istället?
BARNEN
Leka med bilarna!
LISELOTTE
Då gör vi så här att vi bryter den
här samlingen och så hämtar vi
bilarna istället.
Liselotte går och hämtar ett parkerings-
hus och bilar till barnen. Hon ställer det
framför barnen och sätter sig sedan ner
tillsammans med barnen.
BERÄTTARRÖST
Barnen börja leka och pedagogen
försöker synliggöra och
problematisera matematiken i
barnens lek med bilarna.
Här tar mitt manus slut och här filmas den fria leken med barnen och pedagogen. Här är det bara barnens spontana kommentarer i oförutsägbara situationer som blir resten av filmen. Där jag i dessa klipp kommer att tydliggöra matematiken med text.
6. AVSLUTNINGSBILD
På denna bild tackas alla medverkare
av filmen
torsdag 31 maj 2012
Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik.
När jag har läst boken "Att arbeta med portfolio" skriven av Roger & Birgitta Ellmin så har jag försökt att förstå vad det betyder för mitt egna vardagsarbete och här kommer mina tankar och lärdomar kring det. Jag tycker mycket av det jag har läst i boken förstäker dom lärdomarna jag gjort under kursens gång.
Inledningsvis i boken så skriver författarna att nyckelbegreppet med en portfolio är reflektionen kring den insamlade dokumentationen. Att barnen med hjälp av sin portfolio lär sig att se närmare på och reflekterar över sitt eget lärande. Min uppgift som pedagog blir en mer lärande ledare istället för en lärare och att hjälpa barnen med att reflektera tex genom att ställa frågor som hur tänkte du, vad var svårt, vad var lätt osv? När barnet får sätta ord på sina tankar kan det göra att deras egna förståelse utvidgas.
Men vi kan inte göra detta kring all dokumentation som vi gör i förskolan. Vi måste göra ett urval som tex anknyts till förskolans fokusområden, barnens egna strävansmål eller till utvecklings-samtalen. Då får detta arbete också ett samband med resten av verksamheten, vilket arbete vi måste göra systematiskt.
Författarna skriver också om något de kallar processportfolio eller projektportfolio vilket innebär att man förrutom den färdiga produkten också ska beskriva vägen dit. Det som blir en ny tanke för mig är att den inte alltid behöver komma i uttryck i text utan det kan vara teckningar som påvisar en utvecklingen eller fler fotografier. Reflektionerna behöver inte alltid verbala, vilket jag tyckte var tänkvärt. Jag har alltid känt att varje bild har behövts att förtydligats med en text vilket kanske inte alltid är nödvändigt.
Författarna trycker också att syftet med en portfolio måste vara tydligt annars kan den nästan lika gärna kvitta och för mig som arbetar i förskolan är det syftet att försöka synliggöra en lärandeprocess för både för barn, föräldrar och pedagoger. Då är det barnets utveckling i förhållande till sig själv som är det viktiga. Genom att man bara synliggör barnets individuella lärande och framgångar så blir portfolion väldig positiv som stärker barnen i deras utveckling.
Om man arbetar på detta sätt blir portfolion också en slags utvärdering som en bonus. Det blir tydligt för mig att se vad barnet har för erfarenheter och var barnet befinner sig i sin utveckling. Vilket gör att jag måste börja fundera över vad behöver jag som pedagog behöver att tillföra för att skapa de optimala förutsättningar för ett fortsatt lärandet.
Som avslutning vill jag redogöra för författarna gör en egen definition av portfolio som jag tycker sammanfattar det hela väldigt bra och den lyder på följande sätt:
Inledningsvis i boken så skriver författarna att nyckelbegreppet med en portfolio är reflektionen kring den insamlade dokumentationen. Att barnen med hjälp av sin portfolio lär sig att se närmare på och reflekterar över sitt eget lärande. Min uppgift som pedagog blir en mer lärande ledare istället för en lärare och att hjälpa barnen med att reflektera tex genom att ställa frågor som hur tänkte du, vad var svårt, vad var lätt osv? När barnet får sätta ord på sina tankar kan det göra att deras egna förståelse utvidgas.
Men vi kan inte göra detta kring all dokumentation som vi gör i förskolan. Vi måste göra ett urval som tex anknyts till förskolans fokusområden, barnens egna strävansmål eller till utvecklings-samtalen. Då får detta arbete också ett samband med resten av verksamheten, vilket arbete vi måste göra systematiskt.
Författarna skriver också om något de kallar processportfolio eller projektportfolio vilket innebär att man förrutom den färdiga produkten också ska beskriva vägen dit. Det som blir en ny tanke för mig är att den inte alltid behöver komma i uttryck i text utan det kan vara teckningar som påvisar en utvecklingen eller fler fotografier. Reflektionerna behöver inte alltid verbala, vilket jag tyckte var tänkvärt. Jag har alltid känt att varje bild har behövts att förtydligats med en text vilket kanske inte alltid är nödvändigt.
Författarna trycker också att syftet med en portfolio måste vara tydligt annars kan den nästan lika gärna kvitta och för mig som arbetar i förskolan är det syftet att försöka synliggöra en lärandeprocess för både för barn, föräldrar och pedagoger. Då är det barnets utveckling i förhållande till sig själv som är det viktiga. Genom att man bara synliggör barnets individuella lärande och framgångar så blir portfolion väldig positiv som stärker barnen i deras utveckling.
Om man arbetar på detta sätt blir portfolion också en slags utvärdering som en bonus. Det blir tydligt för mig att se vad barnet har för erfarenheter och var barnet befinner sig i sin utveckling. Vilket gör att jag måste börja fundera över vad behöver jag som pedagog behöver att tillföra för att skapa de optimala förutsättningar för ett fortsatt lärandet.
Som avslutning vill jag redogöra för författarna gör en egen definition av portfolio som jag tycker sammanfattar det hela väldigt bra och den lyder på följande sätt:
"Arbetet med portfolio är ett förhållningssätt och en form av pedagogis dokumentation som är lärarledd och elevaktiv, positiv och meningsfull. Den syftar till att beskriva, tydliggöra och ge ett utvecklingsperspektiv på vad och hur eleven lär sig, hur målen uppnås, vilket stöd som behövs, samt hur eleven tänker kring sitt eget lärande och utveckling" (s.21-22)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)