Processdokumentation.

Jag ska försöka tydliggöra hur min syn på pedagogisk dokumentation har förändrats och vilka lärdomar jag har gjort från kursens början fram till nu.
Till en början trodde jag att jag med hjälp av den pedagogiska dokumentationen kunde få hjälp med att få syn på vad barnen hade för tankar och erfarenheter kring ett visst innehåll. Nu inser jag att den kan även hjälpa mig att få syn på så mycket mer. Den kan också ge oss information om vilket förhållningssätt vi pedagoger har till barnen och till kunskap och till lärande. När jag nu har börjat att arbeta mer med pedagogisk dokumentation har jag börjat få syn på saker som förvånar mig.
Om jag bara ska prata om mig själv så trodde innan att hade jag ett förhållningssätt och en barnsyn där jag alltid ser "det kompetenta barnet". Men jag har nu börjat att tvivla lite på det. Anledningen är att jag kan nu se efter att ha observerat och dokumenterat mig tillsammans med barnen att jag ibland hamnar i ett enkelt fråga-svars-mönster, där jag som fröken ställer frågan som jag har det givna svaret på och som jag ibland också förväntar mig att barn skall ge mig till svars. Jag skäms över att behöva erkänna det men tyvärr är det den bistra sanningen. Jag har försökt ursäkta mig själv med att det är frågor jag ställer för att få barnen att reflektera men kommer inte riktigt undan med det för det är inte frågor som ställs i samband med barnens egna frågor.

Jag inser att jag bör vara mera lyhörd för barnens egna frågeställningar och att det är dem jag i större utsträckning ska utgå ifrån. Det är väldigt lätt att missar en massa väsentliga saker som barnen säger när man är ute efter ett speciellt svar. Det blev bl.a. väldigt tydligt för mig när jag gjorde radioprogrammet. Jag har därför börjat att använda mig av ljudinspelare för att inte gå miste om viktig information. I boken Att fånga lärandet påvisar också detta.

"Ljudinspelare är oumbärlig i de här och liknande situationer. det är omöjligt att fånga in och skriva ner vad flera barn säger under en diskussion eller en aktivitet."( s 74)

Detta gör att jag faktiskt har blivit bättre på att lyssna mer på barnens tankar. Jag försöker också att tolka och verkligen försöka förstå vad de egentligen har för förståelse om sin omvärlden. Jag finner stöd för mina tankar boken Varför pedagogisk dokumentation?, där det står följande:

"Pedagogens roll blir att upptäcka barnens frågeställningar som uppstår naturligt under projektets gång, menar den amerikanska forskaren Carolyn Edwards (1993). Hon menar att pedagogen kan hjälpa barnen att fokusera på problemet och formulera hypoteser för dess lösning. Det handlar alltså inte om att förenkla för barnen, utan tvärtom att göra saker och ting mer mångfasetterade och komplexa för att locka fram fler idéer och lösningar. Pedagogen kan fråga barnen vad de behöver för att lösa ett problem, i form av material osv. På detta sätt är de barnens partners och assistenter."(s.66)

Den ena lärdomen leder till den andra för föregående lärdom gör att jag inser att det är när barnen börjar uttrycka sina tankar och erfarenheter som jag först då kan börja att gå in med mina frågor som kan leda till att barnen reflektera, inte tidigare. Jag inser också nu att frågorna som jag ställer ska vara av den art att jag uppriktigt är intresserad av att höra på barnens åsikter och tankar kring frågan och inte det "rätta" svaret. På så viss får jag en större förståelse om barnens förståelse och vad det är jag ska utmana barnen vidare med. Dessutom tycker jag precis som författaren skriver i boken Varför pedagogiskt dokumentation?:

"Det betyder att om ett barn "serveras" en viss kunskap som vetenskapligt sann, kan man inte förvänta sig att det här barnet efteråt kommer kunna gå in i ett eget utforskande och utvecklande av det som var dess eget tänkande."(s 52)

Om jag verkligen börjar att tillämpa detta arbetssätt så bidrar detta till att jag ger barnen ett större ansvar och makt över sitt eget lärande och först då kan jag rakryggad säga att jag har ett förhållningssätt och en barnsyn som tror på "det kompetenta barnet".

Vad som också är en lärdom för mig är att den pedagogiska dokumentationen också är ett kollektivt arbetsverktyg. Det är ingenting jag kan sitta och göra på min enskilda planeringstid utan detta är ett arbetssätt som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete. Det pedagogisk dokumentation är mycket kommunikation. Jag tar mig därför mycket mer tid till att prata med barnen om fotografier, videoklipp, teckningar, lerfiguren etc. Men det är också ett reflektionsarbete emellan pedagoger och även emellan föräldrar. Det är i den kommunikationen till andra som jag som pedagog kan synliggöra mina egna tankar och erfarenheter kring barnen och det som skett - min egen läroprocess. Vilket jag redan, efter ganska kort tid redan har fått syn på och som jag här har försöker att tydliggöra. I boken Varför pedagogisk dokumentation? finns ett citat som jag vill koppla till ovanstående text.

"En grundantagande för hela denna aspekt av pedagogrollen är att utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring,varken av det egna eller barnens arbete." (s 69)

Det börjar sakta men säkert gå upp för mig vilka fantastiska lärdomar och vinster man kan gör genom att arbeta med pedagogisk dokumentation och jag har fått mersmak på att lära om och lära nytt.